– För mig och många i min generation har begreppet undervisning varit laddat, eftersom lärandet i förskolan av tradition sker i lekens form. Det är en stor skillnad jämfört med skolan. Men om vi nu ska undervisa måste vi försöka förstå vad det innebär i en förskolekontext. Förskollärarna ska veta vilket målet är med undervisningen och vad det innebär att arbeta med ett specifikt matematiskt innehåll. Annars finns risken att barnen får en fattig lärandemiljö, säger Kerstin Bäckman.
För att barnen ska lyckas urskilja ett innehåll krävs två saker: Att förskollärarna har tillräckliga kunskaper i ämnet och att de har didaktiska strategier som hjälper dem att få barnen att fokusera i en viss riktning som man på förväg bestämt. I sin studie uppmuntrar hon förskollärarna att arbeta med variation och invarians. Det innebär att skapa nyfikenhet inför likheter och skillnader. Till exempel uppmärksamma att vissa geometriska former har många hörn och andra inga alls.
– Som lärare behöver man hjälpa barnen att upptäcka sådant, säger hon. Men det gäller att avgränsa sig så mycket att barnen förstår vad de ska få syn på.
Det är inte så lätt, visar det sig. I avhandlingen planerar förskollärarna tre olika lärstudier på temat mönster, som de filmar och analyserar i efterhand. Vissa av barnen, som alla är fyra år gamla, har redan erfarenheter av att skapa ganska avancerade mönster själva med hjälp av exempelvis pärlor. Men nu ska de fokusera på vad ett mönster är och hur det är strukturerat.