Om Matematikbloggen

söndag 25 september 2016

Lärgrupper

Lärgrupper

Jag tänkte i det här inlägget berätta lite om hur jag jobbar med grupparbete i min matematikundervisning och hur jag därigenom försöker skapa förutsättningar för mina elever att lära. Jag arbetar det här läsåret i en ”tvåa” med 50 elever fördelade på två klassrum.

Först blir det en mycket, mycket kort teorigenomgång…
Enligt Vygotsky sker lärande i interaktion med andra där språket är verktyget med vilket lärandet sker. I Piagets teorier framhålls språket som en viktig förutsättning för lärande. Även Lgr 11 framhåller vikten av språket i matematikundervisningen och att läraren ska erbjuda tillfällen för elever att praktisera detta.

Utifrån dessa teorier drar jag, inte helt oväntat, slutsatsen att språk och lärande hänger ihop och att det inte är så dumt att få eleverna att interagera lite…

Ett arbetssätt, som jag föredrar, för att skapa den här interaktionen mellan eleverna och ge dem möjlighet att använda språket är att låta dem arbeta i smågrupper. I mitt klassrum kallas dessa smågrupper för Lärgrupper och i dagens blogg blir det fokus på hur jag tillsammans med mina kollegor i arbetslaget sätter samman dessa grupper.

Att sätta ihop Lärgrupper av eleverna i en klass kräver en hel del funderande. Jag har eleverna i grupper om tre så långt det är möjligt men i årskurs 1 och även i åk 2 kan även några grupper bestå av två elever. Jag vill ha tre elever i grupperna helt enkelt för att det blir fler infallsvinklar och ytterligare ett ordförråd. Dock passar det vissa elever att bara ha en kamrat att interagera med.

Det kan med fördel vara skillnader i de matematiska förmågorna hos eleverna i Lärgruppen bara skillnaderna inte är för stora. De stora vinnarna i Lärgrupperna är de elever som inte har en så välutvecklad matematisk förmåga. De skickligare eleverna blir förebilder och bidrar helt enkelt till en förbättring av den matematiska förmågan. Ofta är det så att eleverna har olika matematiska förmågor som sina starka sidor. Exempelvis är vissa elever bra på att utföra beräkningar, andra är bra på att resonera och ytterligare några är bra på att kommunicera sin matematik. Det innebär att eleverna ofta får turas om att vara förebilder.

Den sista delen är att få den rätta personkemin i grupperna – att helt enkelt få det sociala samspelet att fungera. I den här delen diskuterar jag tillsammans med mina kollegor i arbetslaget då de känner eleverna lika bra som mig. Det är ganska svårt att beskriva hur vi tänker för det är ju våra kunskaper om elevernas karaktärer och inbördes relationer till varandra som avgör sammansättningen. Men jag ska försöka ge några exempel. Två elever som tar stort talutrymme brukar vara bra att sätta i samma grupp då de annars kan bli väldigt dominanta i en grupp med elever som inte är så talförda. Det brukar vara bra att ha en elev med ”motor” som driver gruppens arbete framåt – en fokushållare. Ofta kan det vara bra att inte sätta ”bästisar” i samma grupp då deras relation ofta är ”lekig”. Hoppas ni blev något klokare av dessa exempel.

Grupperna är sedan fasta under en längre period, ibland en hel termin. Detta för att eleven ska hitta sin roll i gruppen och bli van vid att arbeta med sina kamrater. Det skapar en trygghet för eleven att inte varje gång hamna i en ny grupp och försöka att hitta sin roll i gruppen och lära sig hur de nya kamraterna fungerar i en arbetssituation.

Ger jag nu de nio Lärgrupperna (jag har nio lärgrupper i mina klassrum) en vettig matematisk aktivitet har jag skapat nio matematiska diskussioner som pågår samtidigt i klassrummet. Nu har varje elev en möjlighet att kommunicera sina tankar och idéer, då talutrymmet är stort i en grupp med 2-3 elever i förhållande till en helklassdiskussion. Många elever har också givetvis lättare att uttrycka sig inför en eller två klasskamrater som de är vana att arbeta ihop med.

Så här tänker jag när jag skapar Lärgrupper med bra förutsättningar för att kunna fungera tillsammans och driva sitt lärande och sin språkutveckling vidare.

När Lärgrupperna är satta och eleverna har börjat jobba tillsammans är det dags för nästa steg i arbetet med att få fram välfungerande Lärgrupper. Detta steg innebär att eleverna får jobba fram de normer som ska gälla kring samarbetet i gruppen. Där tydliggörs för varje elev vad som förväntas av hen i gruppen. I det här arbetet är det viktigt att få eleverna delaktiga.

Detta arbete får jag dock återkomma till i ett senare inlägg.


/Rikard Gustafsson

fredag 16 september 2016

Mattepiloter, mattecoach och mattescreening

Norrköpings kommun har ett samarbete med Linköpings kommun och Mattecoach på nätet. Samarbetet innebär att alla elever i Norrköpings kommun har möjlighet att chatta med en blivande mattelärare och få hjälp med uppgifter i matematik. Det kan vara läxor eller andra uppgifter man har funderingar kring.
Chatten är öppen kl. 17 - 20, måndag till torsdag. Man loggar in och berättar att man är elev i kommunen och vilken uppgift eller vilket matematikområde man vill ha hjälp med, och man kan vara anonym. Uppmuntra era elever att använda denna tjänst!

www.mattecoach.se


I måndags hade vi mattepilotträff. Och vi är fantastiskt glada över att det kom 68 engagerade mattelärare som representerade 40 av Norrköpings skolor. Heja er!
Vilket fantastiskt engagemang och en nyfikenhet kring sin egen och andras matematikundervisning.
Under september månad gör kommunens alla elever en diagnos i matematik. Det är ett led i den screeningplan vi har och vårt syfte är att tidigt hitta de elever som behöver extra stöd men också de elever som behöver utmaningar. När vi skulle göra diagnosen i min klass förklarade jag att det inte var betygsgrundande men att man skulle göra sitt bästa. Då säger en elev: Det är ju lättare att göra sitt bästa när man inte har press på sig."


Tjingeling Matte-Pling
från Britt Marie

lördag 10 september 2016

Hjärna, hand och huvudräkning

 I nummer 2, 2016 av Pedagogiska magasinet finns en artikel av Göran Lundborg, handkirurg, som forskat kring samspelet mellan hand och hjärna.
"Våra händer är intelligenta och läraktiga, de glömmer inte vad de en gång har lärt sig. Det är inte underligt att handen ibland kallas hjärnans förlängning mot yttervärlden. [...] 
Att tidigt ta pekplattor till hjälp och med ett finger klicka på givna bokstäver, kan säkert göra inlärningsprocessen lockande, lekfull och lustfylld, och kan kanske erbjuda många barn en genväg till skriv- och läskonstens värld... 
Å andra sidan måste man vara medveten om att den kreativa, motoriska processen att med en penna i handen följa och forma bokstävernas linjer och konturer mot ett underlag, gör minnesspåren djupa och förbättrar memoreringen. Känslan av pennan mot papperet i kombination med handens rörelser aktiverar en rad sinnen. 

Vi får inte glömma handens intelligens i den digitala världen! Det måste finnas en balans och det är händer som bygger broar, anlägger parker och målar tavlor.

I onsdags trillade Origo ner i min brevlåda. Där finns en artikel om Katarina Gospic som har doktorerat i kognitiv neurovetenskap.
"Låt barn få leka, lära, vara ute i naturen - och ta bort alla de här skärmarna! ... Skärmarna medför att både barn och vuxna lär och förväntar sig snabba belöningar, hela tiden. [...] 
Katarina Gospic talar om att använda tekniken med intention. Överhuvudtaget  måste vi se över hur vi lever, för att rädda oss själva, våra relationer - och våra hjärnor - undan all skadlig stress, menar hon."
Katarina anser också att både lärare och elever borde lära sig mer om hjärnan.
Det är ett väldigt spännande område som jag kommer att återkomma till.


 Förra veckan fick mina elever lösa en uppgift som handlade om potenser. De skulle räkna ut hur många lager det blir när man viker ett papper flera gånger. Och hur många lager blir det när man viker 100 gånger?

De jobbade två och två, jag tänkte att de skulle komma underfund med att det blev en potens av 2 och sedan använda sin telefon för att göra be-räkningen 2 upphöjt till 100. Det var det också flera som gjorde, men då stod de med en display som visade 1,26765e30 och kunde inte riktigt tolka resultatet.

Men Axel och Arvid räknade! För varje vikning dubblerade de det tidigare antalet papperslager och skrev ner hur mycket det blev. Ni kan se deras resultat på bilden 1267650600228229401496703205376 lager. Och de kunde tolka sitt svar! Det var ett väldigt stort tal med 31 siffror. Ett fantastiskt arbete där både hand och hjärna var inkopplade, och vilken uthållighet!




Tjingeling Räkning
från Britt Marie

lördag 3 september 2016

Förskoleklass, Fibonacci och För mycket prat!

Förskoleklassen har nu ett eget avsnitt i läroplanen :-) 
 
De nya läroplanstexterna innebär bland annat

  • Att förskoleklassen ska fungera som en bro mellan förskolan och skolan, då förskoleklassen kännetecknas av en kombination mellan skolformernas olika arbetssätt och pedagogik.
  • Att förskoleklassen ska förbereda eleverna för fortsatt skolgång.
Förskoleklassen har också ett Centralt innehåll. Här kan ni läsa om det som står under rubriken:
Matematiska resonemang och uttrycksformer
 • Enkla matematiska resonemang för att undersöka och reflektera över problemställningar samt olika sätt att lösa problem. 
• Naturliga tal och deras egenskaper och hur de kan användas för att ange antal och ordning. Del av helhet och del av antal. 
• Matematiska begrepp och olika uttrycksformer för att utforska och beskriva rum, läge, form, riktning, mönster, tid och förändring.
Ganska tydligt, eller hur? Detta ska barnen möta och tänka kring i förskoleklass!



Jag har en jobbarkompis vars barn just börjat i förskoleklass. När de haft sin första mattelektion berättar barnet: Vi höll på med siffror och det handlade om var man kan se siffror, på hus och på bussar. Men varför pratar dom så mycket? Jag vill ju också prata! Ja, hur mycket pratar vi pedagoger egentligen? Och hur mycket får barnen sätta ord på sina tankar? 



Och så var det den där gamla Fibonacci!
Röd solhatt blommar som bäst i min sommarstugeträdgård nu.Den italienska matematikerna Fibonacci, levde på 1200-talet och är speciellt ihågkommen för sin talserie 0, 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55 och så vidare där det nästkommande talet är summan av de två föregående. Så efter 1 och 2 kommer alltså 3 (1+2) och därefter 5 (2+3) och sen 8 (3+5) och så vidare i all evighet.Fibonaccis talserie går också igen i massor av spiralformationer som vi kan hitta i trädgården eller naturen. Ett klassiskt exmpel är fröställningen i en vanlig solros där fröna sitter i spiralformationer som går från centrum och utåt blomkanten, ett sätt för solrosen att optimalt packa frön på en rund skiva. Tittar ni noga på mina solhattar, så upptäcker ni att det finns spiraler som går både åt vänster och åt höger. Naturen är matematisk!
Tjingeling Matte-Pling
från Britt Marie