Om Matematikbloggen

torsdag 26 november 2015

Att göra lärandet synligt!

Nu har jag provat, äntligen! 
Under en tid har jag haft som mål att göra en väggmatris kring procent och nu i veckan har vi äntligen börjat arbeta med den. Elever i årskurs 6 löste en uppgift om procent, därefter tittade de på en matris med elevexempel som var uppsatt på väggen. De funderade över vilken nivå just deras lösning var på och satte sedan upp den där. När alla lösningar var uppsatta på väggen tittade gruppen tillsammans på dem. Det blev många diskussioner kring vad som är skillnad i kvalitén och vad som skulle kunna förbättras och utvecklas. En del elever flyttade på sina lösningar. 
Nästa steg vara att lösa en ny liknande uppgift och försöka använda sig av något tips som man fått från de andra lösningarna.

Det som verkligen är jätteroligt är att eleverna står och ”hänger” vid väggmatrisen före/efter lektionstid, de tittar på och diskuterar lösningar. Det här arbetssättet har eleverna aldrig använt sig av tidigare, jag tänker att det är ett bra arbetssätt, men vad tyckte eleverna. 

Jag ställde två frågor till dem:
Hur har du tyckt det har varit att arbeta på det här sättet? 
Har du lärt dig något av att arbeta så här?






”Det var svårt att bedöma sig själv, bra att man får tips på förbättringar”

”Bra, man får liksom bedöma sig själv och se andras lösning”

”När man ser målen och uppgifter ser man vad man måste göra för att komma till A, det är bra”

”Bra, man får lära sig mer om procent. Man får veta hur de andra tänker”

”Mitt i mellan, men bra att man kan se hur andra tänker, men man kanske inte vill visa upp för de andra hur man tänker”

”Man får tänka själv vilken nivå man är. Jag gillar inte att visa upp”

”Roligt, bara kul, jag lär mig”

”Jättepinsamt – men man lär sig när man får titta på andras”



Så jätteroligt att eleverna är så positiva - fortsättning följer…
Marie

måndag 23 november 2015

Förskolebarns matematiserande

Jag har fått förmånen att få gästblogga här på matematikbloggen. Jag är förskollärare som idag arbetar på en avdelning där det är barn i åldrarna 3-5 år. Jag är intresserad av matematik i förskolan och då främst hur vi pedagoger kan se matematiken i vardagen och den verksamhet som vi idag bedriver. 
Jag tänkte delge lite om hur vi har sett matematik i veckan och vilka funderingar som barnen hade. Givetvis så är barn och föräldrar informerade om att jag ska blogga om verksamheten och jag har fått godkännande ifrån dem.
Förskolan har 4 matematiska strävansmål och dessa har varit i fokus när vi har pratat och provat olika saker inom matematik. Jag tycker att Bishops matematiska aktiviteter (leka, förklara, räkna, mäta, konstruera/designa och lokalisera) är till en stor hjälp när vi ser på vad som är matematik och hur vi utmanar våra barn.
Veckan startade med att vi satt upp ”barnsudoku” och ”vad kommer sedan?” det är ett material som jag gjorde för ett tag sedan efter att vi i arbetslaget hade sett att många barn förutsåg mönstret när de satt och arbetade med lärplattan. När vi satt där och pratade om mönstret i "vad kommer sedan" så var det ganska lätt för barnen att säga vilken färg som kom sen. Jag frågade Ellen 5 år hur visste hon att det skulle vara så? ”Jo för att om jag säger det högt så vet jag det bara” Vi satte upp mönstret och en tom bricka under. Genast var det ett annat barn där och härmade mönstret ovan.  Vidare klippte vi ut barnsudoku och vi pratade om hur reglerna var. ”Jag vet vad som ska ligga där säger Alice 5 år, Jaså säger jag vad? ”Jo där ska den blå blomman ligga för om du tittar där så finns det redan en gul blomma” och jag vet att den röda ska ligga där säger Maja 5 år och pekar på en plats. Vi pratar en lång stund om varför varje blomma ska ligga på just den platsen. Efter att ha satt upp denna så kommer ett yngre barn och frågar ”vad är det där?” ”jag kan visa och lära dig” säger Alice. Hon förklarar hur man ska lägga och varför den ena färgen inte får ligga där och så vidare. Simon 4 år lyssnar och tester. ”Men jag kan lägga så här” säger Simon och visar att han lägger ett annat mönster än det som var tänkt med sudokun. 



Barnen på avdelningen har under en lång tid varit intresserade av kartor i olika varianter. Det har varit skattkartor, var vi bor, hur ser Sverige ut och vad är hela jorden? Genom att orientera sig via en karta gick vi i tre olika grupper tre olika vägar för att till slut sammanstråla vid en närliggande lekpark. Arvid 5 år säger ” jag vet vart vi är” hur vet du det säger jag? ”Jo om jag står här (och pekar på ett hus i verkligheten), så ser jag på kartan att det där är ett hus och då vet jag att vi är här”. 




Någon gång på förmiddagen så brukar vi äta frukt, just denna dag så samlades vi på en stor matta. Vi lade upp olika frukter som barnen kunde välja mellan och varje barn fick i uppdrag att hämta en legobit så vi kunde lägga en legobit vid den frukten som de ville ha. Ganska snabbt så var det många barn som såg att det var många som ville ha banan. Vi pratade mycket om hur vi skulle dela bananen så att den blev i tre delar. Hur många gånger måste jag då dela? ”Du måste dela den så det blir tre bitar” sa en pojke. ”Jag kan ta ett helt äpple för det är bara jag som vill ha det” sa Alice. Evald 4 år pekar på clementinen och säger ” ingen vill ha den”. 

En annan del av matematiken som vi ofta får är frågan, vad är klockan? Och hur ska visarna stå när jag ska gå hem? Klockan och tid är något som jag tycker är ett abstrakt område då tid kan uppfattas så olika. Vi har en träklocka som vi ofta använder och visar på hur visarna ska stå. Vi har egentligen bara en tid att passa under dagen och det är när klockan är tolv och vi ska äta lunch. Många barn vet att då ska visarna stå rakt upp 





Just nu är det många av våra barn som lägger pärlplattor och via dem får vi in mönster, former och färger. Former är något som är lätt att avbilda i sanden. Via små uppdragskort kan barnen få ett uppdrag att rita olika geometriska former i sandlådan. 
 
 Det sista som jag vill berätta om är hur barnen resonerar runt matematik och undersöker olika lösningar. Vi satt och gjorde en fyrfältare eller lattjo lajban låda som den också kallas. Vi anser att det inte finns något rätt eller fel utan det som vi är ute efter är att kunna motivera sitt val. Just denna gång tog Evald bort hunden som var lite åt det gula hållet och han sa   ”den är inte samma färg”. ”Det har du rätt i, kan det vara någon annan som ska bort?” undrar jag ” ja kossan, för den är ingen hund” säger Evald då. Emma, snart 4år, plockar ihop ett spel som hon och en kamrat hade spelat. Jag ser att hon kastar i bitarna och jag frågar ”hur hårt måste du kasta för att komma i kartongen?” Hon tittar på mig och säger ”jättehårt”. Vidare säger hon ”för om jag kastar löst, då kommer jag inte fram”. Hon visar med att kasta löst och träffar då inte kartongen. Jag frågar då ”vad händer om du kastar så hårt du kan” hon testar och biten kommer ända bort till väggen. ”Du Helene jag måste nog bara kasta lagom för att komma i” säger Emma tillslut och fortsätter att kasta i bitarna och träffar varje gång. Några barn hos oss tycker väldigt mycket om spindlar och att få räkna hur många ben en spindel och få rabbla räkneramsan är något som vi ofta gör. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8. 

När jag ser tillbaka på veckan så har de fyra strävansmålen erbjudits till barnen och Bishops 6 olika matematikaktiviteter har vi synliggjort. 

För att få mer information om de 4 strävansmålen och Bishops matematikaktiviteter så hänvisar jag till http://www.regeringen.se/contentassets/a57a67cdd48e461abdd46c587b0e0575/forskola-i-utveckling---bakgrund-till-andringar-i-forskolans-laroplan

Jag vill tacka för att jag fick förmånen att berätta om hur vi arbetar med matematik.
Hälsningar
Helene Berggren
Silverdansens förskola Norrköping

söndag 15 november 2015

Resonemang

Nu har vi gjort de muntliga NP i årskurs 9! Det är roligt att sitta tillsammans med tre ungdomar som resonerar om matematik :-)
 Men jag funderar lite på rättvisa och rättssäkerhet. Är det rättvist att få visa sin resonemangsförmåga inom ett Centralt innehåll som vi inte behandlat under höstterminen?

Här ser vi ett annat resonemang. Engagerade mattepiloter som under torsdagens träff resonerar med varandra om ett matteproblem.


Och det här är engagerade lärare som varit med i eller deltar nu i något av de olika aktionsforskningsprojekt kring matematik som bedrivits i Norrköping. Ett av projekten ska delta med en workshop på Matematikbiennalen i januari 2016! På bilden pågår resonemang kring hur man får elever att skriva och ingripa i sitt eget matematiklärande. Allt inspirerat av en forskningsrapport från Linköpings aktionsforskning.

I min klass arbetar vi med geometri just nu. Då blir man jätteglad när en elev har en sådan här tröja på sig. En travesti på Pewdiepie, och här heter det Cutiepie. Men det ger ju mig goda möjligheter att resonera om vad en konstant är :-)

Tjingeling Resonemangs-Pling
från Britt Marie

fredag 6 november 2015

Kommunikation

I Mattelyftet arbetar vi med att lösa problem med hjälp av olika representationsformer. I flera klasser har tanketavlan används som stöd för kommunikation i tal och skrift. Det här problemet arbetade eleverna med:
I ett av de höga träden längs Amazonfloden sitter en flock vrålapor samlad. Det är hanar, honor och ungar. De har sammanlagt hundra fötter på trädets grenar. Hur många apor finns i flocken?Lärarna beskriver att de ser ett stort engagemang hos eleverna när de arbetar med en sådan uppgift.


Skolverket har kommit med en kort film kring bedömningsstödet åk 1-3 i taluppfattning. Under hösten 2015 används materialet i en utprövningsomgång. Från 1 juli 2016 blir det obligatoriskt för huvudmän att använda bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling och matematik i årskurs 1.http://www.skolverket.se/bedomning/bedomning/bedomningsstod/matematik

Varje morgon kommer sex elever och tränar matte tillsammans med mig en stund före skolan. Superduktiga elever som har fokus och verkligen tränar, moroten för dem är att de själva ser sina framsteg. I går skrev en elev så här på tavlan efter träningen J 

Trevlig helg!