Jag har fått förmånen att få gästblogga här på
matematikbloggen. Jag är förskollärare som idag arbetar på en avdelning där
det är barn i åldrarna 3-5 år. Jag är intresserad av matematik i förskolan och då
främst hur vi pedagoger kan se matematiken i vardagen och den verksamhet som vi
idag bedriver.
Jag tänkte delge lite om hur vi har sett matematik i veckan och vilka
funderingar som barnen hade. Givetvis så är barn och föräldrar informerade om
att jag ska blogga om verksamheten och jag har fått godkännande ifrån dem.
Förskolan har 4 matematiska strävansmål och dessa har varit
i fokus när vi har pratat och provat olika saker inom matematik. Jag tycker att
Bishops matematiska aktiviteter (leka, förklara, räkna, mäta,
konstruera/designa och lokalisera) är till en stor hjälp när vi ser på vad som
är matematik och hur vi utmanar våra barn.
Veckan startade med att vi satt upp ”barnsudoku” och
”vad kommer sedan?” det är ett material som jag gjorde för ett tag sedan efter
att vi i arbetslaget hade sett att många barn förutsåg mönstret när de satt
och arbetade med lärplattan. När vi satt där och pratade om mönstret i "vad
kommer sedan" så var det ganska lätt för barnen att säga vilken färg som kom
sen. Jag frågade Ellen 5 år hur visste hon att det skulle vara så? ”Jo för att
om jag säger det högt så vet jag det bara” Vi satte upp mönstret och en tom
bricka under. Genast var det ett annat barn där och härmade mönstret ovan. Vidare klippte vi ut barnsudoku och vi
pratade om hur reglerna var. ”Jag vet vad som ska ligga där säger Alice 5 år,
Jaså säger jag vad? ”Jo där ska den blå blomman ligga för om du tittar där så
finns det redan en gul blomma” och jag vet att den röda ska ligga där säger
Maja 5 år och pekar på en plats. Vi pratar en lång stund om varför varje blomma
ska ligga på just den platsen. Efter att ha satt upp denna så kommer ett yngre
barn och frågar ”vad är det där?” ”jag kan visa och lära dig” säger Alice. Hon
förklarar hur man ska lägga och varför den ena färgen inte får ligga där och så
vidare. Simon 4 år lyssnar och tester. ”Men jag kan lägga så här” säger Simon
och visar att han lägger ett annat mönster än det som var tänkt med
sudokun.
Barnen på avdelningen har under en lång tid varit
intresserade av kartor i olika varianter. Det har varit skattkartor, var vi
bor, hur ser Sverige ut och vad är hela jorden? Genom att orientera sig via en
karta gick vi i tre olika grupper tre olika vägar för att till slut sammanstråla
vid en närliggande lekpark. Arvid 5 år säger ” jag vet vart vi är” hur vet du
det säger jag? ”Jo om jag står här (och pekar på ett hus i verkligheten), så
ser jag på kartan att det där är ett hus och då vet jag att vi är här”.
Någon gång på förmiddagen så brukar vi äta frukt, just denna
dag så samlades vi på en stor matta. Vi lade upp olika frukter som barnen kunde
välja mellan och varje barn fick i uppdrag att hämta en legobit så vi kunde
lägga en legobit vid den frukten som de ville ha. Ganska snabbt så var det många
barn som såg att det var många som ville ha banan. Vi pratade mycket om hur vi
skulle dela bananen så att den blev i tre delar. Hur många gånger måste jag då
dela? ”Du måste dela den så det blir tre bitar” sa en pojke. ”Jag kan ta ett
helt äpple för det är bara jag som vill ha det” sa Alice. Evald 4 år pekar på
clementinen och säger ” ingen vill ha den”.
En annan del av matematiken som vi ofta får är frågan, vad
är klockan? Och hur ska visarna stå när jag ska gå hem? Klockan och tid är
något som jag tycker är ett abstrakt område då tid kan uppfattas så olika. Vi
har en träklocka som vi ofta använder och visar på hur visarna ska stå. Vi har
egentligen bara en tid att passa under dagen och det är när klockan är tolv och
vi ska äta lunch. Många barn vet att då ska visarna stå rakt upp
Just nu är det många av våra barn som lägger pärlplattor och
via dem får vi in mönster, former och färger. Former är något som är lätt att
avbilda i sanden. Via små uppdragskort kan barnen få ett uppdrag att rita olika
geometriska former i sandlådan.
Det sista som jag
vill berätta om är hur barnen resonerar runt matematik och undersöker olika
lösningar. Vi satt och gjorde en fyrfältare eller lattjo lajban låda som den
också kallas. Vi anser att det inte finns något rätt eller fel utan det som vi
är ute efter är att kunna motivera sitt val. Just denna gång tog Evald bort
hunden som var lite åt det gula hållet och han sa ”den är inte samma färg”.
”Det har du rätt i, kan det vara någon annan som ska bort?” undrar jag ” ja
kossan, för den är ingen hund” säger Evald då. Emma, snart 4år, plockar ihop
ett spel som hon och en kamrat hade spelat. Jag ser att hon kastar i bitarna
och jag frågar ”hur hårt måste du kasta för att komma i kartongen?” Hon tittar
på mig och säger ”jättehårt”. Vidare säger hon ”för om jag kastar löst, då
kommer jag inte fram”. Hon visar med att kasta löst och träffar då inte
kartongen. Jag frågar då ”vad händer om du kastar så hårt du kan” hon testar
och biten kommer ända bort till väggen. ”Du Helene jag måste nog bara kasta
lagom för att komma i” säger Emma tillslut och fortsätter att kasta i bitarna
och träffar varje gång. Några barn hos oss tycker väldigt mycket om spindlar
och att få räkna hur många ben en spindel och få rabbla räkneramsan är något
som vi ofta gör. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8.
När jag ser tillbaka på veckan så har de fyra strävansmålen erbjudits till barnen och Bishops 6 olika matematikaktiviteter har vi
synliggjort.
Jag vill tacka för att jag fick förmånen att berätta om
hur vi arbetar med matematik.
Hälsningar
Helene Berggren
Silverdansens förskola Norrköping
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar