Guidat Lärande eller ÖVA

Striden rasar i Math Wars

Det pågår en ständig, och ibland en ganska hätsk, debatt inom det matematikdidaktiska forskningsfältet vad gäller frågan om hur elever ska lära sig matematik. Diskussionen rör bland annat om eleven först ska öva sin procedurförmåga för att sedan tillägna sig förståelse eller om eleven ska tillägna sig förståelse först för att sedan kunna öva lite mindre på procedurförmågan. I internationell press kallas debatten för Math Wars och den har rasat sedan början av 1990-talet.

Forskningsprojektet ”Specialpedagogiska undervisningsinsatser för deklarativ kunskap i matematik” som Rickard Östergren och Joakim Samuelsson från LiU bedriver tillsammans med Norrköpings kommun hoppas kunna kasta lite ljus över delar av denna debatt. Under läsåren 2017/2018 och 2018/2019 kommer de två sidorna ställas mot varandra, här i Norrköping. Den ena sidan representeras av GL-metoden och den andra sidan av ÖVA-metoden.

Jo Boaler, förespråkare av GL

Syftet med projekt är alltså att generera kunskap om hur två metoder, påverkar matematiklärandet (deklarativ kunskapen i aritmetik) hos elever i behov av särskilt stöd i matematik. Den aritmetik som kommer att användas i studien är de grundläggande talkombinationerna i addition.

Nedan beskriver jag kort de båda metoderna och något exempel på hur undervisningen kan se ut.

GL (Guidat Lärande)

Strategi för huvudräkning

GL-metoden står för guidat lärande, eleverna instrueras hur man kan tänka, vilka strategier man kan ha för att t ex lösa uppgifterna 3+4=__ eller 5-3=__, fokus ligger på att förstå hur relationen mellan dessa tal ser ut. Målet med GL är att elevernas taluppfattning ska bli bättre och därigenom ska deras flyt, den automatiserade kunskapen förbättras. Det är även företrädare för denna position som hävdar att man inte ska använda tidsbestämda test som underlag för att bedöma elevers flyt med talkombinationerna.

Ett exempel på GL kan vara att jobba med strategier i huvudräkning med stöd av bilder.

I ett inlägg den 6 mars 2017 har jag skrivit mer om hur jag undervisar om huvudräkningsstrategier.

Framsidan och baksidan på
ett Winnetkakort

ÖVA

ÖVA-metoden innebär att eleven ska träna in talkombinationerna genom många repetitioner. Detta lärande kallas för passivt lärande som innebär att talkombinationerna ska memoreras utantill. Att memorera utantill bygger på idén att minnet blir bättre om man får chans att repetera det som ska minnas. Med andra ord, ju fler gånger en elev aktivt responderar till stimuli som 3+4 = __, desto bättre kommer eleven minnas summan 7.

I ÖVA ska träningen ske med ”rena” siffror t ex med Remsan eller Winnetkakort.

I ett inlägg den 28 november 2016 har jag beskrivit hur jag tränar mina elevers flyt i räkningen med hjälp av remsan.

Remsan

Det är inte många som på bred front skulle argumentera emot att eleverna ska förstå hur tal hänger ihop. Frågan är vilken väg som är bäst att följa för att skapa flyt i räkningen hos våra elever, och speciellt då för de elever som är i behov av särskilt stöd i matematik. Kan det vara så att den ena vägen passar elever i åk 2 bättre än elever i åk 8? Eller kan det vara så att den ena vägen passar elever med matematiksvårigheter bättre än den andra?

Ja, tills evidens finns för den ena eller andra sidan kommer Math Wars att rasa vidare där ute...

Rikard Gustafsson